Studiebevakning eller studieutveckling?

En student vet inte speciellt mycket jämfört med en organisation som samlat på sig kunskap från 1477. Speciellt om organisationen dessutom samlat på sig ett antal nobelpris och regelbundet hamnar på topp 100 hundra listor över världens främsta inom sitt område.

Fråga 1

Är det ens rimligt för oss studenter att lägga sig i? Gör vi inte bäst i att hålla oss på avstånd och betrakta vårt fina universitet med stor vördnad?

Fråga 2

Måste vi bry oss? Går vi inte på Uppsala universitet just eftersom vi anser att de har kompetensen att leverera bra utbildning? Ska vi inte istället bara lite på att universitet vet vad som är bäst för oss? Vi kanske bara sabbar allt om vi försöker lägga oss i.

Fråga 3

Är det verkligen någonting studiebevakarna behöver bevaka? Vill inte universitet göra det som är bäst för oss ändå?

Vi börjar med att den besvara den sista frågan, det här är ju trots allt inte en tenta så vi kan faktiskt skriva som vi vill

Fundera på ordet studiebevakning, vilka associationer ger det? Vi, Martin och Viktor, enades om bilden av kontrollanter som sitter och bevakar att allt går rätt till. Bevakar möten, föreläsare och administrationen. Vi mot dem, de mot oss. Vi inom UTN försöker arbeta på ett annat sätt, mer studieutveckling än studiebevakning. Vi med dem och de med oss. Målet är att tillsammans med universitet utveckla utbildningen. Genom att samarbeta med de positiva krafter som finns så hoppas vi som sitter på kontoret nå längre med vårt påverkansarbete. Detta tänk finns uppe på kontoret och bland studieråden.

Strategin får hitintills betraktas som lyckad. När vi pratar med våra studiebevakarkollegor på andra delar av universitetet så är de oftast avundsjuka på vår situation. Den genomsnittliga läraren möter en UTN-hoodie med ett leende och inte en sur blick. De gånger som vi är tvungna att ge en sur blick så brukar de ansvariga åtminstone göra ett ärligt försök att rätta till problemen. Tänk studieutveckling istället för studiebevakning så blir fråga 3 ganska lätt. Det finns såklart massor av sätt att utveckla våra utbildningar. Patrik (UTN:s arbetsmarknadsansvarig) skrev exempelvis i förra numret hur vi kunde utveckla vår arbetslivsanknytning.

Vi går vidare med fråga 1. Husnumren på Pollax visar att den till syns mest självklara ordningen inte alltid är den optimala

Vad har egentligen en student att komma med mot ett universitet? Tydligen tillräckligt för att fakulteten ska betala löner till flera av UTN:s heltidsarvoderade. Och de verkar tycka att det görs ett bra jobb eftersom UTN:s internationellt ansvarig ska bli heltidsarvoderad efter vid nyår. Studenter som inte är arvoderade då? De som engagerar sig bredvid, utanför och under sina studier? De är också värda att lyssna på. Ett gott exempel är kandidatprogrammet i fysik som håller på att göras om från grunden. Drivkraften har varit studenter med starka åsikter om programmet och konstruktiva idéer hur det skulle kunna bli bättre. 

Fråga nummer två då? Varför ska studenter stå för utvecklingsarbetet? Är inte det universitetets uppgift att anpassa sig till en föränderlig värld och leverera bra utbildning?

Visst går det att resonera så. Det går att få en alldeles utmärkt utbildning utan att engagera sig i studieråd eller arbetsmiljöfrågor, så länge någon annan gör det åt dig. Fast det valet gör att man går miste om massor. Engagemang är en av Uppsalas styrkor. Här finns möjligheten att få inblick i en kunskapsorganisation. Här finns också möjligheten att lära sig hur du som enskild individ kan arbeta för förändringar och få förståelse varför det tar den tid det tar. Här finns möjligheten att se hur en organisation med miljardomsättning tar tillvara på tankar och idéer. Här finns möjligheten att få kunskaper och färdigheter att hämta inför ett kommande arbetsliv. Ta den!

Martin Västermark & Viktor Gerdin