Bra arbetslivsanknytning är mer än ett studiebesök

För det första ska det noteras att universitet har ett annat tidsperspektiv än oss studenter. Som studentrepresentant vill man att saker ska hända fort, helst så att man själv hinner dra nytta av förändringarna. I vissa fall är det bara glömma – på Uppsala universitet är 5-10 år ganska kort tid.

Något som är svårare att hantera är att yrkeslivsanknytning är ungefär som vindkraft. De flesta vill ha det, men inte på den egna bakgården (eller i det här fallet den egna kursen). En anledning till det tror jag är att det krävs en hel del engagemang av kursansvarig för att få det bra. Den typen av engagemang är tyvärr inte något som belönas av organisationen (det är fortfarande finare att forska än att undervisa).

Det tredje problemet är att vi menar olika saker när vi pratar om yrkeslivsanknytning. Det verkar finnas en uppfattning att det räcker att slänga in ett par gästföreläsningar eller ett studiebesök för att en kurs ska ha bra yrkeslivsanknytning.

Det är en början, men det räcker tyvärr inte.

Oavsett hur många häftiga maskiner eller produktionsanläggningar som visas upp, kommer vi inte att lära oss hantverket. Insikten i exakt hur dessa maskiner kommer att påverka våra framtida arbetsliv uppnås sällan genom att observera.

Så vad vill jag ha? Vad är yrkeslivsanknytning för mig?

• Jag vill se mer samarbete mellan näringsliv och akademi.

Jag vill att studenter utför praktiska moment ute hos företagen, i en realistisk miljö. Dessa moment ska bedömas utifrån de ramar företaget normalt bedömer den typen av arbete, så att vi lär oss var ribban ligger i industrin.

• Jag vill se skillnader mellan näringslivet och akademi belysta.

Ett studiebesök eller en gästföreläsning bör alltid följas upp med en diskussion om hur teori och praktik skiljer sig åt. Ibland går teoretiska modeller inte att tillämpa på ett effektivt sätt i praktiken. I andra fall har företagen konstiga saker för sig för att de som utför uppgifterna inte känner till bättre sätt att göra det på. Kan vi blanda akademins teorier och verklighetens praktik och på så sätt hitta ett ännu bättre sätt att lösa problemet?

• Jag vill se mer realistiska projektkurser

När vi väl kommer ut på arbetsmarknaden finns det inga färdiga tentalösningar att titta på. Den bästa lösningen till ett problem är den som går att göra tillräckligt snabbt, tillräckligt bra, och till ett rimligt pris. Dessutom måste ofta etiska och miljömässiga aspekter beaktas. ”Rätt svar” är nästan alltid en kompromiss mellan olika intressen. och det är något som jag vill att våra projektkurser på universitetet tar hänsyn till.

För att sammanfatta: yrkeslivsanknytning måste integreras i utbildningen och inte ges som en extra krydda på enstaka kurser.